|
|
Efter en proffsig och snygg entré började så den 1:a perioden. Då El Maco på TIK:s hemsida beskriver matchen kommer jag ej att göra detsamma utan bara konstatera att under en svängig och ibland nästan Hawaii-liknande förstaperiod gjorde först Timrå två mål och sedan Linköping tre. Den andra perioden blev lite mindre chansartad men ett Timråmål gjorde dock att spänningen ökade inför den sista perioden...
Denna inleddes ganska jämnt men Linköping började pressa ju mer tiden gick. De sista fem minutrarna kändes det som om Timrå var en man mindre. Med en halv minut kvar lyckades man få upp pucken i Linköpings zon och min spontana tanke var: "Ja, de tar en poäng! Linköping har inte en chans att göra ett mål till" samtidigt som jag nervöst sneglade mot matchuret. När jag tittar tillbaka mot isen ser jag plötsligt pucken glida in i mål. Jag, liksom övriga supportrar trodde inte mina ögon! Efter några få sekunder då det gick upp för alla att:
exploderade så klacken i ett glädjerus utan dess like allt medan bestörta Linköpingsbor började bege sig mot utgångarna. Efter slutsignalen och ännu mera hyllningar såväl från läktaren som tillbaka från isen blev det även "isinvasion" (anstiftad av massmedia som ville ha 08-flaggan i bakgrunden men fick hela klacken på köpet...), något som retade de kvarvarande Linköpingssupportrarna så till den milda grad att de började kasta läskburkar, program & annat mot klacken. Å andra sidan var ju detta förståeligt! Först ger vi dem motstånd på läktaren, vinner med mål i slutsekunderna och avslutar med att invadera deras is. Kan förnedringen bli större?
Beträffande just matchen på läktaren var det tyvärr så att såväl White Lions som vi stod på samma sida i varsitt hörn. Således såg vi dem aldrig och hörde dem bara när vi själva hämtade andan (lät dock rätt mycket). Tänker således ej som vissa supportrar från mer nordligt belägna allsvenska klubbar hävda att vi "dominerade" etc utan bara konstatera att det är synd att så många hallar ej har ståplatsläktare på bägge sidor så det blir en riktig verbal fight på läktaren.
Skall man kommentera matcharrangemanget hade de en snygg entré med ljud, lus och rök. Beträffande korven så fanns bara en kokt variant som ej höjde sig över mängden (i Grums hade man minsann både kokt och grillad!). Å andra sidan var kaffet klart godkänt för att vara sådan här sammanhang (när man väl kommit på vilken som var kaffekön...).
Sluligen hade Avd. 08 med sig en av Timrås största mindre supportrar. Lille Simon är bara 5 1/2 år men har redan åkt i supporterbussen iförd halsduk, matchtröja och, ju längre resan led, ett antal mössor av olika modell donerade av beundrare. Det är skönt att se att det finns tillväxt!
Vid 23-snåret anlöptes så, efter ett matstopp i Stavsten (där ett helt tomt Clock nu fylldes av hungriga TIK:are som ökade dagsomsättningen med det dubbla. Dock hade man ej antennsladd så vi kunde ej se Sporten), Solna varpå 08:orna tackade för sig och övriga fortsatte den långa färden hem. Dock är jag säker på att de flesta, oavsett om sängen var den egna, varma eller ett busssäte, denna natt somnade med ett leende på läpparna.